Hörnefors historia

Hörnefors var på 1700-talet ett brukssamhälle med ett järnbruk beläget vid Hörneån. Bygden som helhet har anor som sträcker sig tillbaka till medel­tiden och tillhör ett av de äldsta kolonisationsområdena i Västerbotten. Den äldsta bosättningen inom Hörneforsområdet härrör förmodligen från 1200-talet.

Kriget 1809 – affairen i Hörnefors

Under slutet av juni 1809 hade de svenska förbanden avancerat från Nord­maling och Öre älv mot Umeå. Den fientliga ryska hären hade befunnit sig i Umeå under en period och generalmajor Kamenskij hade nyligen tagit befälet över de ryska styrkorna.

Den svenska översten Sandels, vars rykte som stor krigsherre var vida känt, hade inte någon oro för att ryssen skulle avancera i riktning mot Hörnefors inom de närmaste dagarna. Den bedömningen kunde inte vara mer felaktig.

5 juli 1809 stod de svenska förbanden i höjd med Hörnefors. I huvudsak grupperade längs Hörneån, samt med 200 jämtlänningar som fältvakt någon kilometer norr ån längs landsvägen mot Umeå. Proviantering hade genom­förts och extra förplägnad hade delats ut till förbanden med anledning av Karl XIII:s kröning.

På kvällen 5 juli var flera officerare samlade i bruksherrgården, som dessutom låg på fel sida om försvarslinjen, för att tillsammans skåla och fira högtiden. Man sparade varken på mat eller dryck och musik hördes från herrar officerares middag. Vid samma tidpunkt rapporterade en bonde att ryska trupper synts på väg mot Hörnehammar (för många av oss mer bekant som ”Sommarhemmet”). Underrättelsen var av stor betydelse och överstelöjtnant Duncker som förde befäl över Savolax fältbataljon, skyndade sig till herrgården för att rapportera till överste Sandels. Dunckers rapport togs inte på allvar utan viftades bort som rykte och skvaller. I samma ögonblick hördes skottlossning från fältvakten någon kilometer norr om ån och längs vägen mot Umeå. Anfallet från ryssen var nu ett faktum och smärre panik utbröt bland festdeltagarna i bruksherrgården. Den svenska bataljonen som genomfört korum i kyrkan gick omedelbart i ställning och möjliggjorde en reträtt till söder sida ån för de kvarvarande förbanden.

Ryssen anföll nu på bred front över ängarna mot brukskyrkan samt med delar över Hörnehammar. De ryska styrkorna var övermäktiga de svenska och finska förbanden, vilka fick inrikta sig på en fördröjningsstrid i sydvästlig riktning mot Öre älv.

Kvar vid brofästet var dock en styrka ur Savolax fältbataljon med överstelöjtnant Joachim Zachris Duncker som befäl. Då överste Sandels passerade Dunckers försvarsställning lär han ha ropat: ”Vad, är överstelöjtnanten rädd?”. Duncker svarade med samma vresiga röstläge: ”Det har jag aldrig varit!”. Överste Sandels försvann därefter längs landsvägen. Duncker stannade kvar i ställning och höll ryssen stången, som nu på allvar hotade övergången.

Den ryska styrka som överflyglat de svenska förbanden vid Hörnehammar, närmade sig snabbt Dunckers ställning från nordväst. En urdragning var nu alldeles nödvändig, Savolaxjägarna påbörjade en tillbakaryckning med ett visst under­stöd av två 6-punds pjäser från en ställning ett par hundra meter sydväst om bron.

Duncker och hans närmaste soldater hade nära midnatt tagit sig till myren cirka 1,5 kilometer sydväst om bron, där de slutligen blev kringrända av de ryska förbanden. En intensiv skottväxling skedde varvid Duncker träffades i armen och in i veka livet. Duncker var dödligt sårad och de övriga finska och svenska soldaterna flydde längs landsvägen i sydvästlig riktning för att rädda sina liv. Kvar vid Dunckers sida var en sergeant vid namn Axel Eberhard Argillander. De båda togs till fånga och den skadade Duncker bars i sin kappa till bruksherrgården där han las på ett bord i festsalen. Duncker var så svårt skadad att hans liv inte gick att rädda. Innan han sjönk in i medvetslöshet yttrade han orden: ”Detta har de önskat, och de må nu vara nöjda!”. Ett ögonblick senare var han död.

Industriepok

I början av 1900-talet uppfördes en massafabrik och ett pappersbruk i Hörnefors och på Norrbyskär byggde Frans Kempe det som kom att bli Europas största ångsåg.