Grönstruktur

Värdefulla natur- och rekreationmiljöer pekas ut i de olika översiktsplanedelarna. Inom Fördjupning för Umeå anges en infrastruktur av gröna områden, korridorer och stråk som syftar till att säkerställa sociala och ekologiska funktioner. Även skyddad natur, skyddsvärd natur, friluftsområden pekas ut inom planens avgränsning redovisat i en grönstruktur­karta. Denna struktur ligger till grund för övriga fördjupningar inom avgränsning för Fördjupning för Umeå. Tematiskt tillägg för landsbygden redovisar naturresurser och skyddad natur med mera för resterande del av kommunen.–

Kommunen har ett helhetstänk för de gröna strukturerna

Umeå kommun har ett helhetstänk för våra gröna strukturer och en bredd av resurser över hela kommunens yta. De varierade miljöerna med älvar, lång kuststräcka, öar och sjöar, berg och geologiskt intressanta miljöer liksom våtmarker , skogs- och odlingslandskap, bildar en mosaik av resurser. Detta erbjuder livsmiljöer för människor och djur samt möjlighet till utveckling som till exempel besöksmålsutveckling för dagens och morgonsdagens boende och besökare. Attraktiva gröna miljöer är delar av fungerande ekosystem.

Våra viktigaste strukturer kan sammanfattas i utpekande av Umeås topp tre viktigaste tätorts­nära rekreationsområden Stadsliden, Nydalaområdet samt Röbäcksskogen. Därtill utgör även den ekologiska korridor som omger staden en del i Umeås ”gröna motorvägssystem”. De ekologiska stråken knyter samman  våra värdefulla naturmiljöer för säkerställande av funktioner. Därtill utgör älvslandskapet den allra viktigaste naturmiljön med riktig vildmark nära staden. Dessa ”gröna motorvägar” kopplas till stadens parker och följande utpekade viktiga stråk; älvstråket, Tväråstråket samt Djupbäcks­stråket. I staden finns därtill ett mer finmaskigt nätverk av parker och gröna oaser. 

Rekreationsområden pekas inte bara ut i stadens närhet utan även i Tavelsjöområdet, Sävar, Hörnefors, Norrbyskär, Bäcksjö, Krogberget, Sävarådalen, Degersjön et cetera. Till de gröna resurserna hör även ett stort antal statliga natur­reservat samt ett par kommunala naturreservat vid älv och kust. Längs kusten pekas även en lång rad utvecklings­områden ut som kombinerar värden för friluftsliv, naturmiljö och kulturmiljövärden.

Planeringen och utveckling av grönstrukturen utgår från en målbild som handlar om utbud och närhet inom olika avstånd. Inom gångavstånd från bostaden bör det finnas möjligheter till exempelvis en grön oas, lek och exempelvis mötesplats- medan det inom 20 minuters bussresa bör finnas möjlighet att uppleva orördhet, nå en vandringsled eller skidbacke och så vidare. Många stadsdelar är välförsörjda men på platser där brister identifierats, såsom centrala Umeå och exempelvis Söderslätt är ambitionen bland annat att utveckla kopplingar till de stora resurserna Umeälven, slätt­landskapet och så vidare.

Successiv förädling och utbyggnad av tillgänglighet för det gröna i takt med att staden förtätas

I takt med att allt fler bor och verkar i Umeå kommun blir det allt viktigare att utveckla våra gröna resurser. Tillgång till natur och rekreationsområden är en viktig del i en hållbar bebyggelse­struktur. De bärande principerna för utveckling av bebyggelsestrukturen i kommunen formuleras i Umeås strategier för hållbar tillväxt. Strategierna bygger på stads­byggnads­principer där en bärande ansats är att hushålla med naturresurser som jord- och skogbruksmark. Centralt är att undvika att staden breder ut sig. En viktig del i planeringen för ett växande Umeå är därför att förtäta/komplettera våra stadsdelar med ny bebyggelse. Komplettering ger också fler tillgång till service, kollektivtrafik, skolor, centrum med mera. Från att i dag ha stadsdelar som är åtskilda från varandra är inriktningen stadsläkning där vi lägger till stadskvarter invid våra befintliga stadsdelar för att uppnå ett mer sammanhängande stads­landskap. Det innebär att ytor som i dag används för något annat kommer att bebyggas med stadskvarter och nätverk av offentliga rum. Parallellt med byggandet av den täta staden blir det viktigt att vi uppnår en värdetät, kompakt och tillgänglig ”mer mörkgrön” struktur. I tydligt definierade stråk, utgör våra blå-gröna strukturer en faktor för tillväxt.

Gröna miljöer ger attraktiva boendemiljöer och bidrar till stadens tillväxt

Planering för den gröna infrastrukturen med parker och grönstruktur behöver ses i ett system­perspektiv. Uttrycket att vi behöver säkra viktiga funktioner i det gröna hänger starkt samman med att vi utvecklar den täta staden. Med stadens successiva omvandling och befolkningstillväxt följer ett utökat behov av tillgång på utvecklade gröna miljöer. Det blir således viktigt, för dagens och morgondagens invånare och besökare, att de gröna resurserna kontinuerligt förädlas med mål om utökad attraktionskraft och tillgänglighet. För att möta framtida behov och även skapa incitament för ökad tillväxt gäller det att arbeta med de stora resurserna i kommunen, omlandet runt staden och stråken inom staden. I ett systemperspektiv blir det därför viktigt att genomföra de insatser som ger de största nyttorna vad gäller bidrag till tillväxt och utveckling av bebyggelsemiljöerna.

Ansvarstagande om gröna resurser

Umeå har ett ansvarstagande och förvaltning för viktiga områden genom att utpeka sådana i översiktsplan eller lägga ut områden som allmän plats. Strategiska överväganden, ställnings­taganden, målsättningar anges i översiktsplanen och likt andra frågor behöver dessa konkretiseras på program- och plannivå för ett gott genomförande. Insatser för utvecklad tillgänglighet och hur olika gröna värden kan öka i den täta staden och på resten av kommunens yta behöver, precis som för andra frågor, åskådliggöras i efterföljande planering.

Ekosystemtjänster

Produkter och tjänster från naturens ekosystem som bidrar till människans välbefinnande benämns ibland som eko­system­tjänster. En av kommunens allra viktigaste ekosystemtjänster handlar om Vindelälvsåsen. Tillsammans med Umeälven erbjuder den vår livsviktiga dricksvattenförsörjning. Älven erbjuder även vattenkraft som ger elproduktion och förutom sådana försörjande ekosystemtjänster ges även kulturella ekosystemtjänster som fiske- och naturupplevelser. Jordbrukslandskapets tydligaste ekosystemtjänst är givetvis att det erbjuder mat. Både odlad mat från åker och mat från djur som går på betesmark.

Skogsmiljöer erbjuder virke för många ändamål, vilt, bärplockning men även stödjande tjänster som exempelvis biologisk mångfald och klimatreglerande tjänster samtidigt som skogs­miljöerna erbjuder förutsättningar för rekreation och turism med mera. På samma sätt erbjuder våra kust- och havsmiljöer liknande producerande och kulturella ekosystemtjänster. Miljöerna har även en rad reglerande ekosystemtjänster som kopplar till bland annat klimat, vatten­reglering och till exempel förebyggande av erosion. I takt med stadsutvecklingen behöver vi ta tillvara potentialer att skapa nya ekosystemtjänster. Ett tydligt exempel rör stadsomvandlingen innanför ringleden. När motor­trafikleder omvandlas till stadskvarter och nya livsmiljöer i ett centralt läge ges goda möjligheter att utveckla ekosystem­tjänster.