Ortsbor berättar

Dan Vähä, Hörnefors

Möjligheten till friluftsliv skulle jag sakna om jag flyttade.

Vad tror du att kommunsammanslagningen kan ha inneburit för Hörnefors?
Det innebar färre lokala politiker, men jag tycker inte att den kommunala servicen blev sämre. Skötseln av idrottsplatser och badplatser blev bättre under Umeå fritidsnämnd. En större organisation kunde ta hand om idrottsanläggningarna, och tekniska tjänster som vatten och sophämtning fungerar bättre nu. Med större resurser och skalfördelar kunde vi bedriva bättre kommunal verksamhet. Holmön var tidigare en egen kommun med bara ett par hundra invånare, och det är svårt att bedriva kommunal verksamhet med så få invånare. Genom sammanslagningen fick vi en större skattebas och därmed större handlingsutrymme och mer skattekraft.

Vilka signifikanta händelser har skett i Hörnefors under de senaste 50 åren?
Det har hänt en hel del. Skolan har byggts ut och renoverats, vi har fått ett nytt bibliotek, en ny sporthall, en konstgräsplan, och en stor utbyggnad av Solgården samt förskoleverksamheten. När mina barn var små fanns det bara två förskolor, nu har vi tio avdelningar. Dock hade jag önskat att det byggts fler lägenheter. Det byggdes mycket i slutet av 80-talet men sedan blev det stopp. Jag hör ofta att folk vill ha fler lägenheter. Men när man tittar på den kommunala infrastrukturen har det hänt massor under de senaste 50 åren.

Vad är det bästa med att bo i Hörnefors?
Närheten till allt. Inom en kilometer har vi skola, bad, bibliotek, affär och fotbollsplan. Det är nära till natur och bad. Som förälder behöver du inte skjutsa hela tiden. En till stor fördel med att bo i Hörnefors är att vi har bra kommunikationer med bussar och Botniabanan som kom 2010 med en egen station. Samhället är väldigt tryggt med låg kriminalitet. Det är också billigare att bo här än i Umeå, även om villapriserna har gått upp. Men vi behöver fler lägenheter i framtiden för att äldre ska kunna sälja sina hus och flytta till lägenhet. Så vi får snurr på rotationen och får fler barnfamiljer. Idag är 38% av invånarna i Hörnefors pensionärer, vilket inte är helt bra enligt mig. Trots att jag själv är pensionär.

Vad skulle du sakna mest om du flyttade i morgon?
Jag skulle sakna närheten till naturen. Jag har bara 100 meter till skogen och 500 meter till havet. Den möjligheten till friluftsliv skulle jag sakna om jag flyttade.

Vad önskar du för Hörnefors om 20 år?
Framför allt fler lägenheter. Jag skulle också vilja se en mötesplats där människor kan träffas, kanske en lokal centralt, mittemot vårdcentralen och ICA. Människor ska kunna mötas på ett enklare sätt. Fler bostadsområden med villor skulle också vara bra. Det finns nog redan planer för det.

Något du vill tillägga?
Det är värt att nämna att Hörnefors har fostrat några kända personer: fotbollsspelaren Gunnar Nordahl, Anita Gradin som var första EU-kommissionären, och skådespelaren Bengt-Åke Varg. De kommer alla från Hörnefors.

Anders Persson, Sävar

Spännande att få vara del av och uppleva förvandlingen.

Vad vet du om kommunsammanslagningen som skedde 1974?
Före 1974 genomgick Sverige en reform där socknar blev kommuner, jag tror det var runt 1950-1960-talet. Sedan kom kommunreformen 1971 och den trädde i full kraft 1974. För Umeå innebar det att Holmsund, Sävar, Holmön och Hörnefors blev en del av Umeå kommun, och då avskaffades respektive fullmäktige i dessa orter. Man bildade kommundelsnämnder i stället, för att bevaka den lokala demokratin. Dessa nämnder var verksamma fram till någon gång på 2000-talet, då de avvecklades och allt blev Umeå kommun.

Vad tror du att kommunsammanslagningen inneburit?
Med kommundelsnämnderna fanns fortfarande lokal politik i Sävar. Lokala politiker kunde diskutera frågor direkt med invånarna på exempelvis ICA och Konsum. När dessa nämnder avskaffades försvann den direktdemokratin, vilket skapade ett vakuum. Det är en negativ effekt av sammanslagningen. Men ur ett utvecklingsperspektiv har stordrift sina fördelar. Det har gett Umeå och även Sävar bättre utvecklingskapacitet och resurser. Men närheten till politiken är inte densamma som tidigare.

Vad var de positiva effekterna av kommunsammanslagningen?
För Umeå var sammanslagningen 1974 en förutsättning för att växa och nå en kritisk massa av befolkning. Umeås tillväxt tog fart ordentligt under 1970- och 1980-talen, och den tillväxten spillde över även på Sävar, Hörnefors och Holmsund. Jag tror inte att Sävar hade haft samma befolkningsökning utan sammanslagningen. Sedan mitten av 1970-talet har Sävar expanderat kraftigt. Det tror jag beror mycket på att Umeå har kunnat växa i sig.

Hur har utvecklingen sett ut i Sävar och hur tror du att det kommer att bli i framtiden?
Sävar var länge en ganska ordinär jordbruksbygd, ända in på 1950-talet om man tittar på gamla bilder och lyssnar på de som var med. Men utvecklingen började på slutet av 1960-talet och början av 1970-talet, ungefär samtidigt som Umeås tillväxt. Sävar växte mycket på 1970-talet med nya villaområden, skolor och förskolor samt industrialisering, framför allt med sågens etablering. Framtidsplanerna visar på en befolkningsökning på 6000 personer inom gamla Sävar kommundelsnämnd, vilket innebär att Sävar måste fördubblas i storlek. Det kommer att bli en enorm förändring med nya områden och förtätningar. Om 10-20 år kommer Sävar att se helt annorlunda ut.

Vad är det bästa med att bo i Sävar?
Litenheten men ändå med full service, det tycker jag är det bästa. Man kan fortfarande ta skidorna från bron och åka ut i skog och natur, nära till Sävarån och havet. Samtidigt finns all nödvändig service i lokalsamhället, vilket är fantastiskt. Närheten till Umeå, bara 1,2 mil bort, gör det möjligt att ta del av hela utbudet som finns där. Man får både litenheten och storheten.

Vad skulle du sakna mest om du flyttade i morgon?
Helheten. Det som är intressant i Sävar nu är den pågående utvecklingen, med Norrbotniabanans anläggning och expansionen av samhället. Det är spännande att få vara del av och uppleva den förvandlingen. Det skulle jag kanske sakna, att inte få vara på plats och se det förvandlas.

Vad önskar du för Sävar om 20 år?
En fungerande infrastruktur vad gäller välfärden är ett måste. Sävar skola var en av de största i Sverige räknat per elevantal per kvadratmeter. I Sävar behövs en utbyggnad av välfärdsstrukturen. Vi har länge kämpat för någon form av Folkets Hus eller samlingslokal för att kunna bedriva och ta del av kulturutbud. Det behövs även fler idrottshallar. Om Sävar ska växa är det nödvändigt. En orts attraktivitet beror också på fritids- och kulturutbudet. Det skulle jag gärna vilja se att man satsar på när man planerar de nya delarna.

Ingegerd Brändström, Obbola

En känsla av förhoppning i luften.

Vad vet du om kommunsammanslagningen som skedde för 50 år sedan, kan du berätta?
Världen förändrades, och vi var förhoppningsfulla över att det skulle komma nya förutsättningar. Vi var en ung familj och hoppades på något bra. Mer minns jag inte. Jag tänkte att nu skulle den här ön få mer uppmärksamhet, så det kunde bli något bra. Jag minns också att det var starkt politiskt engagemang från Obbolas lokalinvånare på den tiden.

Vad minns du från den tiden?
Det var förhoppningar. Att få utveckla vår ö och göra något nytt. Det var påtagligt, en känsla av förhoppning i luften. Man tänkte att vi kanske skulle få mer politiskt stöd och utveckla orten ännu mer. Öar är så speciella. Holmsund och Obbola har varit två olika enheter trots att vi slogs ihop. Genom kommunsammanslagningen kändes det som om vi fick fler att vara med.

Hur har utvecklingen sett ut i Obbola sedan 1974?
En stor förändring är att vi har fått ett högstadium i Obbola. Tidigare bussades barn till Holmsund, så det är stort att ha en egen skola här. Det tycker jag är det största. Vi har den industrin vi har, men att få ett högstadium var en viktig utveckling.

Vad är det bästa med att bo i Obbola?
Öar är speciella. Här finns en stark vi-känsla. Folk säger hej till varandra. Förr skämtade man om att Obbolabor går mitt i vägen, men det var då. Man känner sig som en del av ön och gemenskapen här är stark. Jag är med i Obbola hembygdsförening, och vi har gett ut en krönika i 25 år där folk bidrar med berättelser från förr och nu. Det fortsätter även i år, 26:e året. Det är fantastiskt, och det visar verkligen på vi-känslan. Jag blir rörd varje gång den kommer ut. Det visar att vi värnar om vårt samhälle och berättar om förr och nu.

Vad skulle du sakna mest om du flyttade i morgon?
Jag skulle sakna den fina naturen. Vi har havet runt om och är vana vid att ha det nära. Det är enkelt att nå havet och naturen här, vilket innebär att det finns möjligheter till friluftsliv. Jag ska aldrig flytta!

Vad önskar du för Obbola om 20 år?
Jag hoppas att vi får utveckla den lokala påverkan och byggnationer. Vi vill till exempel ha havet lite skyddat och hellre bygga norrut. Det har funnits utbyggnadsplaner och vi har uttryckt våra åsikter om det, och hoppas att vi kan fortsätta göra det. Jag skulle också vilja se boenden för äldre så att de kan bo kvar och överlåta husen till yngre, vilket skulle göra samhället mer levande. Vi behöver fler hyreshus för unga familjer som inte kan köpa ett hus. Det är brist på sådana bostäder. En bensinstation vore också fantastiskt.

Robert Eckeryd, tidigare Sävarbo och engagerad i Sävar hembygdsförening

Vore bra om kommunen kunde göra en sevärdhet av Krutbrånet.

Vad vet du om kommunsammanslagningen 1974?
Jag gick på ett föredrag med Rolf Hugoson på Sävar hembygdsgård och där lärde jag mig en hel del om kommunsammanslagningen. En viktig punkt var att man behövde minska antalet kommuner i Sverige drastiskt. En anledning till detta var att allt fler ungdomar gick längre i skolan, högstadiet och gymnasiet, vilket blev dyrt för små kommuner att kunna tillhandahålla. För vissa kommuner fanns det knappt någon centralort värd namnet att prata om. Sävar var inte så stort på den tiden.

Vad tror du att kommunsammanslagningen kan ha inneburit för Sävar?
Det tycker jag är en svår fråga, då man inte kan veta hur det blivit om Sävar fortsatt att vara en egen kommun. Det var säkert positivt på vissa sätt, exempelvis kostnader. Man byggde också ett nytt centrum under andra halvan av 70-talet med bank, restaurang, ICA-affär och så vidare. Men ibland kan man se att Sävar hamnar lite i periferin jämfört med stora Umeå.

Kan du berätta om hur utvecklingen sett ut i Sävar sedan 1974?
Min mamma är uppvuxen i Sävar och hon sa att på 50-talet bodde det ungefär 600 invånare i byn. Då visste man ungefär vilka alla var. Sedan har det gjorts olika detaljplaner. Under 70-talet och 80-talet byggdes mer och mer nya områden. Ett nytt centrum och en ny vårdcentral kom till. Högstadiet lär ha öppnat 1975, innan dess bussade man in elever till Umeå. Det blev också en simhall. Det är sådana saker jag tänker på när det gäller utvecklingen.

Hur tror du att det kommer att bli i framtiden i Sävar?
Nu har samhället cirka 3000 invånare, vilket är fem gånger så mycket som på 50-talet. Nu föreligger en plan som talar om att Sävar ska landa på 8 000-10 000 personer om alla planområden förverkligas. Man kan bara spekulera om hur det kommer att bli, men det lär ju bli ganska stora förändringar. Det krävs fler skolor och affärer om det skulle växa så mycket som de planerar.

Vad är det bästa med att bo i Sävar?
Jag har inte bott i Sävar sedan 2001, men jag är engagerad i hembygdsföreningen och min mamma bor strax utanför Sävar. När jag bodde där skulle jag säga att det var bra för barnfamiljer, det är en lugn och trygg miljö. Det fanns även ett stort föreningsliv. Flera olika idrottsföreningar exempelvis. Jag skulle tro att det inte har förändrats så mycket sedan jag bodde där.

Vad önskar du för Sävar i framtiden?
Det vore bra om kommunen kunde göra en sevärdhet av Krutbrånet. Där avgjordes huvudstriden i slaget vid Sävar i augusti 1809. Man skulle kunna göra någon form av besökscenter med guidade rundvandringar upp på Krutbrånet antingen från nya rastplatsen eller järnvägsstationen. Det är av nationellt intresse, inte bara lokalhistoria. Det skulle kunna bli ganska många besökare från när och fjärran. Kriget 1809 var ganska avgörande för Sveriges historia, vi förlorade Finland till Ryssland. Man har till och med diskuterat att bygga bostäder på Krutbrånet, bland annat utifrån argumentet att där bara finns skog, men ska man göra guidade turer kan man inte göra det på någons villatomt. Då tycker jag att det är bra om man låter Krutbrånet förbli oexploaterat.

I övrigt, om man ska bygga ut samhället som planerat, måste man bygga ut servicen också om det ska bli 8 000-10 000 invånare. Det kommer ju säkert att ske, men det vore bra att ha det mer detaljerat planerat. Skolan kommer inte att räcka till, den är redan jättestor. Så mer service behövs för att förbereda för en större befolkningsmängd och att servicen växer i takt med befolkningsökningen.