Foton från det historiska Umeå
Länsresidenset, rådhuset och hela stadskärnan med alla bostäder i det gamla Umeå försvann vid stadsbranden 1888. Det knäckte inte Umeåborna, som då var ungefär 3 200 till antalet. De byggde helt enkelt upp staden på nytt. Från Västerbottens museum har hämtades fotografier som ger en liten aning om hur livet tedde sig i den lilla staden vid Umeälven, från början av 1880-talet och en bit in på 1900-talet. Under sommaren 2022 visades bilder i storformat i en utställning på Rådhusesplanaden.
Sex år efter stadsbranden, 1894, uppfördes Stora Hotellet i Umeå. Hotellet blev stadens dominerande nöjescentrum och var under årtionden den enda lokal i staden som hade vin- och spriträttigheter. Notera även paviljongen och terrassen med utsikt mot älven. Till vänster på bilden syns Umeå nya teaterhus som hade 416 platser. Teaterhuset invigdes 1907, men på grund av en trasig kakelugn i en närliggande gårdsbyggnad brann teatern ner redan 1913. Det berättas att släckningsarbetet försvårades av stark köld och att man var tvungen att göra hål i älvsisen för att få vatten till brandsprutorna.
Tjära har varit en viktig del av exporten från hamnen i Umeå. Tjärhovet låg i höjd med nuvarande broparken och det flyttades senare till Teg. På höstkanten var det inte ovanligt att det kunde ligga något tusental tunnor tjära vid tjärhovet.
Vid sekelskiftet 1900 hanterade Umeå tjärexport AB drygt 80 procent av den västerbottniska tjäran, som totalt sett uppgick till omkring 18 000 tunnor per år. Företaget satte upp handelsbodar efter järnvägslinjerna dit tjärtillverkarna kunde leverera sin produkt. Ett flertal agenter och uppköpare i Holland, Belgien och Frankrike skötte om försäljningen av tjäran.
Dagen efter midsommardagen, 25 juni 1888, ödelades hela östra Umeå stad, varven på Teg och husen på Ön, av en brand som började i bryggeriet intill Renmarksbäcken. Branden som startade mitt på dagen tog inga människoliv, däremot blev omkring 2 300 av de 3 000 Umeåborna hemlösa.
Av de fyra stadsbränder som staden har upplevt är branden 1888 den bäst dokumenterade. Detta foto av den ödelagda staden där bara skorstenar fanns kvar togs från taket på det gamla fängelset. Vem damen i svart var, vad hon gjorde där bland ruinerna och vad hon ska ha tänkt kan vi bara spekulera om.
Umeå har verkligen inte saknat vackra byggnader. Detta foto togs från det då nybyggda Thulehuset ner mot Storgatan och nuvarande Renmarkstorget. Nere till höger skymtar taket på Odeonbiografen som stod på ungefär samma plats som entrén till dagens Scandic Hotell Plaza. I det pampiga huset på bilden huserade Dahlströms kläder.
I juli 1895 påbörjades järnvägsbygget, den så kallade bibanan från Vännäs till Umeå, och den 30 september 1896 anlände ett kungligt extratåg till den nya stationsbyggnaden i Umeå. Invigningen blev en riktig folkfest där kung Oscar II var invigningstalare. När sträckan till Umeå var klar påbörjades nästa sträcka till Storsandskär, vilket tycktes lite märkligt eftersom hamnen i Holmsund borde vara ett bättre alternativ. Förklaringen till detta var att Umeåborgarna var oroliga för att mista kontrollen över handeln i staden. Det dröjde till 1924 innan ett spår till Holmsund var på plats.
Står du nere vid vattnet i Rådhusparken med ryggen mot Väven så kan du fortfarande se delar av denna vy med elverket och den gamla brandstationen till höger, i mitten bankhuset som byggdes efter en arkitekttävling 1894 och som idag inrymmer Handelsbankens kontor. Längst upp till vänster, vid Storgatan syns det vackra Åkerblomska huset i fornnordisk spånbyggnadsstil. Notera järnvägsspåren och inte minst hästarna som betade mitt i stan.
Det här är ett foto från Rådhustorget, närmare bestämt Kungsgatan i riktning österut, ungefär vid det som i dag är entrén till gallerian Utopia. På dess plats fanns fram till 1962 ett stort stenhus som inhyste dåvarande Sundsvallsbanken, men också Saedéns cigarr och tobaksaffär, samt Reinhold Hjortsbergs pappershandel. Direkt bakom syns trähuset med Edvin Johanssons speceriaffär och till höger på bilden, där dagens Åhlénsvaruhus ligger, fanns Maria Edgrens vitvaruaffär och syatelje.
Vid branden 1888 var det få hus i Umeå som skonades. Detta var länsresidenset i Västerbotten. Det nuvarande länsresidenset byggdes 1895 på ungefär samma plats som dess föregångare.
På Erik Widmans karta från 1643 syns vid torget en avlång byggnad som förmodligen var Rådhuset. I slutet av 1640-talet klagades det över att stadens offentliga byggnader var förfallna, vilket tyder på att rådhuset redan då hade åtskilliga år bakom sig. Bygget av rådhuset på bilden, som är föregångare till dagens, påbörjades 1814 efter ritningar av Ludvig Hawerman. Det inrymde förutom sedvanliga ämbetsrum också Stadskällaren. Liksom större delen av Umeå brann även rådhuset ner vid stadsbranden 1888.
Vid sekelskiftet år 1900 hade Umeå cirka 3 200 invånare. På den här bilden över kvarteren kring Rådhustorget finns utöver rådhuset även huset där Sundsvallsbanken huserade. Där finns i dag entrén till gallerian Utopia. I nederkant är Åkerblomska huset på väg att byggas. Landsbygden var påtagligt nära stadsbebyggelsen. På bilden upphör staden redan i höjd med det som i dag är Västra Norrlandsgatan och Västra Esplanaden.
Det här en bild av ett annat Umeå än den stad vi känner, taget från Tegssidan, med segelfartyg och trähus vid älven nedanför kyrkan. Nere till höger syns kallbadhuset och strax ovanför skymtar det gamla fängelset som fortfarande finns kvar. Direkt till vänster om fängelset syns det dåvarande länsresidenset. Den vackra stadskyrkan på bilden brann visserligen också ner, men inte vid samma tillfälle som övriga staden 1888. Den brann redan ett halvår tidigare, på julafton 1887.
Måndagen 24 oktober 1892 stod Umeås nya rådhus klart att tas i bruk. I rådhuset inrymdes förutom stadens administrativa delar också bland annat polisstation och arrestlokal. Bygget inleddes sommaren 1890 och när det slutligen blev klart var man uppe i en kostnad runt 200 000 kronor. Tyvärr blev bygget dyrare än beräknat så byggmästaren gick i konkurs. Arbetarna fick inte ut sina löner och när byggmästaren visade sig på arbetsplatsen kastade byggnadsarbetarna tegelsten efter honom. Det slutade med att stadens styrelse, drätselkammaren, tog över ansvaret för kostnaderna så att bygget kunde färdigställas. Rådhusets arkitekt var Fredrik Olaus Lindström.
Även om det var begränsat med byggnader i Umeå efter stadsbranden så finns det många fascinerande detaljer i den här bilden. Den är troligen tagen från kyrktornet i mitten av 1890-talet. Det gamla elverket nere till höger, som fortfarande finns kvar, byggdes 1892. Man kan även se en bit av von Ahns magasin, som står intill dagens bropark. Bryggeriet på Tegssidan intill brofästet byggdes omkring 1890 och ytterligare en bit upp syns Böle boställe. Den gamla bron som invigdes 1863 hade ännu inte fått stålbågar på ovansidan. Följer man älven lite högre upp så hade Bölesholmarna ett helt annat utseende, jämfört med i dag.
Westerbottens enskilda banks första bankhus var en putsad och gulfärgad stenbyggnad i två våningar i nyrenässansdräkt. Den uppfördes efter ritning från 1877 av kaptenen Axel Cederberg vid Väg- och vattenbyggnadskåren. Vid den här tiden var Cederberg stadens tekniske rådgivare. I folkmun döptes huset vid Storgatan till Smörasken. Efter att bankverksamheten flyttade till Rådhusparken 1894 har byggnaden haft många olika funktioner, exempelvis har den inrymt stadens bibliotek och även en tid Västerbottens museum.
Efter stadsbranden var det fortfarande vanligtvis vattenvägen som användes för att komma till Umeå. I återuppbyggnadsplanerna ingick att anlägga en strandgata närmast älven och att längs gatans norra sida placera byggnader med viss monumental verkan för att på så vis ge staden en representativ och anslående fasad.
En av byggnaderna är den Aschanska villan som uppfördes 1906 för överste Wilhelm Aschan. Arkitekten bakom verket är Ragnar Östberg, som även stod bakom teatern längre västerut mot älven, och disponent Egil Unander-Scharins villa vid Storgatan.
Stadsbranden i Umeå 1888 ödelade stora delar av staden öster om Renmarksbäcken. Strax väster om bäcken där Tegsbron i dag har sitt norra fäste låg Trångsund där denna bild är tagen.
I Trångsund fanns bland annat Hermanssonska gården, som från 1906 inhyste en möbelaffär. Det är en av de få riktigt gamla borgargårdarna i Umeå med två byggnadskroppar i vinkel. När Umeås första höghus, Thulehuset, skulle byggas på platsen beslöt stadsfullmäktige att Hermanssonska gården skulle flyttas till Gammlia, då den också fick sitt nuvarande namn efter färgaren Lars Nilsson Strandberg, som ägde byggnaden och hade sitt färgeri där i början av 1800-talet.
Det är många vyer i Umeå som har förändrats de senaste 100 åren och vissa flera gånger. Denna grusväg i lantlig miljö gick nedanför dagens universitetssjukhus i början av förra seklet. På platsen för det gamla sjukhuset som står uppe på höjden finns i dag de nyaste delarna av universitetssjukhuset. Exakt vilket år bilden är tagen är oklart, men den finns på ett vykort som skickades med posten i april 1915. Bilden kommer från Stellan Roséns bildsamling, Västerbottens museum.
Umeå har haft många biografer. Vad sägs biograferna Svea, Uman, Skandia, Imperial, Röda Kvarn och Talia. Enligt Åke Boströms samlingar på Västerbottens muséum öppnade den första biografen 1909. För många äldre Umeåbor är Odeonbiografen, som byggdes i funkisstil 1938, en välkänd byggnad. Biografen fanns på Storgatan 40, på samma plats där dagens Scandic hotell Plaza ligger i dag.
Det första ångfartyg som gjorde turer över Kvarken var den svenska ångaren Norrland som år 1837 och de följande åren gick ett antal turer mellan Vasa och Rådhuskajen i centrala Umeå. Norrland följdes av andra båtar som mer eller mindre regelbundet gjorde turer mellan städerna på båda sidor om Kvarken.
1947 inledde en liten ångbåt, Pörtö, trafiken mellan Vasa och Umeå och senare trafikerades sträckan av ett par andra små ångbåtar Korsholm och Korsholm II. 1958 sattes det första fartyget som kunde ta bilar in mellan Vasa och Umeå, ”bilfärjan” Korsholm III.
Här bjuder vi på utsikt från Rådhustornet från omkring 1910. Nere till vänster syns Stora hotellet och på andra sidan Storgatan, på platsen där Sparbanken har sitt kontor, fanns handelshuset O.&A. Grahns, som även hade en liten park. Delar av Smörasken och von Ahns magasin syns också på bilden. På Tegssidan finns viss bebyggelse, däribland bryggeriet vid gamla bron.