2.1.1 Social hållbarhet

Social hållbarhet innebär att alla kan leva ett gott liv med god hälsa och utan orättfärdiga skillnader. Utifrån Gator och parkers perspektiv handlar det om att i planering, utformning och projektering prioritera på ett sätt som möjliggör för alla att vistas i offentliga utemiljöer och för att bidra till social samvaro, integration och folkhälsa. Oavsett etnicitet, ålder, kön, könsöverskridande identitet, sexuell läggning, religionstillhörighet eller funktionsvariationer ska alla känna sig trygga och bekväma med att vistas i våra utemiljöer. Viktiga grundpelare för att uppnå social hållbarhet är trygghet, tillgänglighet och jämställdhet. Nedan följer en beskrivning av dessa begrepp med fokus på Gator och parkers ansvar.

Trygghet

Trygghet kan beskrivas som känslan av säkerhet som uppstår när en person bedömer en plats baserat på sina sinnen, tidigare erfarenheter och information om risk för brott eller farliga situationer. En genomtänkt gestaltning av den fysiska miljön med trygghetsåtgärder i fokus kan bidra till att påverka människors dagliga liv.

Särskild hänsyn ska tas till trygghetsaspekter på platser och längs stråk som är nödvändiga i vårt dagliga liv för vistelse och transport till och från skola, arbete eller andra samhällsstödjande verksamheter. Exempel på sådana platser som är svåra att välja bort är busshållplatser eller prioriterade gång- och cykelvägar.

Utifrån ett Gator och parker perspektiv handlar det om att planera för/utforma och bygga utemiljöer som;

Möjliggör aktivitet, liv och rörelse under så stor del av dygnet och året som möjligt.
Är lätta att förstå/orientera sig i. Dvs tydlighet och överblickbarhet och förståelse av utemiljöer och dess användning. Kan också handla om att ge platser karaktär/identitet.
Har goda förutsättningar för drift inklusive renhållning. (välomhändertagna, välstädade platser upplevs tryggare)
Rätt nivå på ljussättning genom att undvika bländning, rätt nivå av belysning på rätt plats och med rätt styrka och färg.

Tillgänglighet

Tillgänglighet i offentliga utemiljöer innebär att alla, oavsett funktionsvariation, ska ha möjlighet att använda ytor och utrustning. Utemiljöerna ska kunna användas både av personer med full rörlighet och personer som använder till exempel rullstol, rollator eller käpp. Även personer med nedsatt syn, nedsatt hörsel eller nedsättningar av andra orienteringsförmågor ska kunna använda ytor och utrustning i den offentliga miljön. Mer om projekteringsaspekter finns under: 3.2.14 Tillgänglighet.

En annan aspekt av tillgänglighet är alla; likväl barn som äldre, rika som fattiga dels ska ha nära till olika typer av ytor och utrustning och en variation av dessa. Men även att alla ska ha fri tillgång till dem, utan att behöva betala inträde eller köpa mat eller fika för att få ta del av utsikt, vattenkontakt eller en sittplats i solen.

Jämställdhet

Jämställda offentliga miljöer är platser och stråk där man oavsett könstillhörighet har tillgång till platsen på lika villkor och kan mötas och interagera. Officiellt sett kan platser vara öppna för alla, men ändå omgärdas av kulturella och mentala osynliga barriärer som gör att de upplevs som otillgängliga och ojämställda. Alltför stereotypa föreställningar om beteende utifrån kön ska därför inte styra utformningen. Gestaltningen är betydelsefull för hur väl platsen kommer att fungera och hur uppskattad platsen blir av de som använder den. En del i det är också att när alla ges möjlighet att utforma miljön kan det påverka den sociala utvecklingen på platsen och skapa en trygg och hållbar livsmiljö.