Gamla hamnen Backen

Umeås vagga. Backen var tidigt en samlingsplats för människor som levde längs med Ume- och Vindelälvens dalgångar. Här fanns både hamn och färjeläge. Stigar och ridvägar passerade i olika riktningar. Bönder, hantverkare, samer, jägare och fiskare kom hit för att byta eller handla varor och för att gå i kyrkan. Sedan tidigare fanns en träkyrka på platsen där dagens stenkyrka började byggas 1501. Backen blev en knutpunkt i Umeå socken, som sträckte sig från kusten i öster till lappmarken i väster.

År 1588 gjordes försök att anlägga en stad på Backen, här fanns ju redan en kyrk-, handels- och hamnplats. Men det var bara ett fåtal borgare som slog sig ned här. Staden tynade snart bort. En av orsakerna var att älven började bli för grund för att större skepp skulle ta sig fram. En annan var att det gick att bedriva handel på landsbygden, så kallat landsköp – utan de tullar och skatter, som staten var ute efter. I början av 1600-talet var det inte möjligt att komma undan systemet längre. De som ville fortsätta med handel var helt enkelt tvungna att bosätta sig i en stad och bli borgare. Den nya staden Umeå anlades 1622, fem kilometer nedströms Backen. År 1646 blev staden egen församling och Umeå stads kyrka började byggas. Kyrkoherden var dock gemensam med Umeå landsförsamling – Umeås ursprungliga församling – fram till 1872.

Vid hamnen, i anslutning till kyrkplatsen, hittades år 1989 flera metallföremål från 1500- och 1600-talen. Fynden berättar en del om vardagslivet på den gamla handelsplatsen. Några av dem visas nu på Västerbottens museum i utställningen ”Umeå 400 år – några gamla spår”. Flera hundra år gamla originaldokument visas också. Foto: Petter Engman, Västerbottens museum.