Kemikalier, miljöfarlig verksamhet

Miljöbalken

Miljöbalken reglerar vad som är miljöfarlig verksamhet. Att en verksamhet eller en åtgärd betraktas som en miljöfarlig innebär inte nödvändigtvis att den är farlig för människors hälsa eller miljön. Däremot anges att miljöbalkens regler om miljöfarlig verksamhet ska användas. För många verksamheter som räknas som miljöfarlig verksamhet finns speciella krav på bland annat tillstånd, anmälan och att egenkontroll måste bedrivas.

Tillstånd och anmälan 

En miljöfarlig verksamhet kräver antingen tillstånd eller anmälan. I förordningen om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd (1998:899) och miljöprövningsförordningen (2013:251) regleras vilka åtgärder som berörs av detta. För verksamheter som betecknas med A eller B i i miljöprövnings­förordningen krävs tillstånd hos Miljödomstolen respektive Länsstyrelsen. Exempel på sådana verksamheter är massaindustrier, större sågverk, deponier och större verkstäder. För verksamheter med beteckningen C krävs en anmälan till kommunen. Exempel på anmälningspliktiga verksamheter är bensinstationer, billackerare, motorbanor och större laboratorier.

I skyddsföreskrifter för vattenskyddsområden finns också regler för olika verksamheter och aktiviteter. De kan behöva anmälas, ha tillstånd eller inte vara tillåtna.

Miljö- och hälsoskyddsnämnden

Miljö- och hälsoskyddsnämndens uppgift är att bedriva tillsyn över de allra flesta miljöfarliga verksamheterna i Umeå kommun. I tillsynen ingår att se till att verksamheter i kommunen efterlever de miljökrav som anges i lagar, förordningar och föreskrifter samt att handlägga anmälningar, miljörapporter och göra besök hos företag.

Miljö- och hälsoskyddsnämnden tar ut en avgift för tillsynen enligt miljöbalken. Avgiftens storlek varierar mellan olika branscher och bestäms av en taxa som beslutas av kommunfullmäktige.