Stadsdelsdialogen och arbetet med Umeås stadsdelar

Här kan du läsa om hur arbetet med stadsdelarna gick till, hur vi gjorde, vad vi kom fram till och vad invånarna verkligen tycker om sina stadsdelar. Vill du läsa hela rapporten kan du ladda ner den här:

Trivsel och livskvalitet – i ett Umeå som håller ihop

Umeå är som alla växande städer i konstant förändring och genomgår löpande en transformation. Staden utgör en ram för vardagslivet och människor i olika livssituationer använder stadsmiljön utifrån sina förutsättningar och behov. Alla behöver handla, röra sig till och från skolor eller arbeten, nå parker och lekplatser. I stadsplaneringen är det centralt att ta hänsyn till vardagslivets villkor för människor. Livsmiljöerna behöver utformas med hänsyn till människors förutsättningar, behov samt preferenser, både i dag och i framtiden. Frågan berör alla. Den omsorg och kvalitet vi ägnar åt gestaltningen av livsmiljöerna påverkar människors livskvalitet och i förlängningen samhällets långsiktiga hållbarhet.

När staden kompletteras ges fler möjlighet att bo inom korta avstånd vilket till exempel ökar möjligheterna att göra hållbara färdmedelsval. Personer som redan bor i staden får ta del av det goda som följer av en ökad befolkning. Som att turtätheterna med buss ökar och att service i högre utsträckning kan bibehållas men även utvecklas. Våra närbutiker gör satsningar och vi får även ta del av att ny kommersiell service etablerats. Stärkningar har också kunnat göras av exempelvis närbibliotek vilket gör att alla i staden har nära till biblioteksservice.

Förtätningen som kraft – människan i centrum

Att sträva efter en blandning i staden både gällande funktioner och olika upplåtelseformer har varit Umeås inriktning under lång tid. I takt med att det byggs och utvecklas i alla stadsdelar är ambitionen att nyttja förtätningens kraft och ta tillfället i akt att komplettera med det som saknas. Därför har vi tagit fram detta underlag som lyfter social hållbarhet för hela staden på ett samlat sätt. Inte för en stadsdel i behov av ett lyft, inte för ett nytt område med höga hållbarhets­ambitioner – utan för hela staden som helhet. Framtidens bebyggelsemiljöer är till största delen våra redan bebyggda miljöer och hur vardagslivet fungerar för varje plats och hur områden kopplar till varandra är alltså av största vikt.

Här ges bilder av hur det står till i våra stadsdelar, hur mixen av hushållsstorlekar samt upplåtelseformer ser ut, hur vi reser och mycket annat som är kopplat till de lokala strukturerna. Rumsliga analyser ger en bild av den gestaltade livsmiljön, var det finns mötesplatser och hur de fungerar, om nätverket av offentliga rum är tydligt avläsbart eller om det finns fysiska hinder eller exempelvis brist på trygghet som kan finnas anledning att adressera i den fortsatta utvecklingen.

Materialet visar på möjligheter men innebär inte att olika åtgärder är politiskt beslutade. Snarare ska det ses som en grund för politisk prioritering och beslutsfattande exempelvis i samband med översikts- och detaljplanering, utveckling av det offentliga rummet med mera. Det kan också fungera som grund för enskilda initiativ kopplat till bebyggelse­utveckling och utvecklingssatsningar.

Tillsammansarbetet

Tanken är att dokumentet ska få en bred användning och vara allas material. Målet är den goda staden och en nyckel till att lyckas är en gemensam syn på social hållbarhet och tillsammans­arbete. Förutom att vara ett underlag för en bredd av kommunens verksamheter också för bygg- och fastighetsaktörer samt ideella organisationer som har en viktig roll att bygga sociala värden lokalt. Förhoppningsvis är materialet intressant också för den som vill lära känna sin stadsdel lite bättre. Rapporten utgör ett möjligt avstamp för hur stadsdelarna kan utvecklas och kompletteras och vara ett stöd i målsättningen om att utveckla socialt hållbara stadsdelar. Det vill säga att i takt med fortsatt transformation utveckla boendemiljöer som är trygga, tillgängliga och som främjar delaktighet samt möten mellan människor. För alla vinner på en stad som håller ihop och mår bra.

En stor stadsdelsdialog har genomförts med boende då det är de som kan sina stadsdelar och livsmiljöer bäst. Umeå­borna är genomgående mycket stolta över sina stadsdelar och har generöst delat med sig av sin kunskap om vardags­livet, sina pärlor för livskvalitet, tips för en förbättrad vardag samt visioner för framtiden. Med materialet kan alla aktörer bättre hjälpas åt att lyfta de lokala pärlorna och adressera ofullständigheter i takt med utvecklingen.

Planering för en socialt hållbar stad

Umeå är på väg mot 200 000 invånare med en hög hållbarhetsambition. Frågan om social hållbarhet är dock ofta mer svårfångat jämfört med cirkulära hållbarhetsprocesser för exempelvis hållbart energianvändande eller för avfall. Umeå har med detta arbete valt att ta ett brett grepp för att lyfta frågan. Materialet bygger på mängd kvalitativa som kvantitativa analyser, en stor stadsdelsdialog där 2 000 Umeåbor deltagit samt, via ett samarbete med Umeå universitet, även material från en enkät som 7 000 Umeåbor svarat på.

Social hållbarhet – Umeås DNA

Umeå kommun har länge och målmedvetet arbetat med social hållbarhet högt på dagordningen med fokus på väl­befinnande och tillit. Social hållbarhet utgör något av Umeås DNA. Arbetet bedrivs inte isolerat till någon viss del av kommunen utan görs av många på olika sätt och sker till stora delar tämligen osynligt för de flesta utifrån. Arbetet kan liknas vid en väv där olika nivåer ligger lager på lager och där social hållbarhet är en uttalad målsättning som färgar av sig och löper genom alla verksamheter.

Blandade funktioner (till exempel bostäder och verksamheter) och blandade boendeformer motverkar segregerande effekter och skapar en stad där människor möts oaktat exempelvis kön, ålder och bakgrund. I dag är hushållen mindre statiska än tidigare, ofta med varierade hushållsstorlekar och växlande familjesammansättningar. En hög andel människor lever också i ensamhushåll. Dessa aspekter behöver beaktas för stadens framtida utformning. Umeå har, som nämnts, en lång tradition av att sträva att bland annat komplettera stadsdelar med under­representerade boende- och upplåtelse­former liksom att utveckla offentliga rum i takt med befolkningsutvecklingen. En stark grund finns också i det arbete med jämställdhet i samhälls­utvecklingen som finns utifrån att kommunen har haft såväl ett politiskt tillsatt jämställdhets­utskott som en tjänsteperson med strategiskt ansvar för jämställdhetsfrågorna i över 30 år, samt att kommunen under lång tid prioriterat satsningar på förenings- och kulturlivet.

I Umeå litar vi på varandra. Det är statistiskt säkerställt. Att medborgare litar på sina demokratiskt valda representanter och varandra nämns ibland som något av den viktigaste tillgången ett land kan ha. Hög tillit i en stad tar sig uttryck i att många deltar i påverkans­processer som exempelvis val och föreningsliv. Tillit har av Nordiska ministerrådet kallats för “det nordiska guldet”. Sverige ligger generellt högt jämfört med andra länder och Umeå hamnar ofta i topp när det gäller mätningar av tillit jämfört med andra städer. Tillit byggs varje dag och hela tiden. Raserad tillit är dock svårt att bygga upp. Därför är det viktigt att vara rädd om den tillit som finns och i detta arbete bidrar var och en.

Kommission för ett socialt hållbart Umeå

Ett uttryck för Umeås proaktiva arbete är att kommunfullmäktige år 2017 tog beslut om att inrätta en kommission för ett socialt hållbart Umeå. Umeå är den största stad i Sverige utan utsatta områden, enligt polisens definition. Umeås kommissionsarbete är uppdelat i arbets­områdena arbete och försörjning, barns uppväxtvillkor och boende och bebyggelsemiljö. Detta underlag stärker direkt arbetsområdet boende och bebyggelsemiljö men också indirekt de andra arbetsområdena eftersom allt arbete som görs innebär att vi skapar förutsättningar för varandra.

Strategier för hållbar tillväxt visar vägen till social hållbarhet

Med planeringen och stadsbyggnadsåtgärder är det möjligt att påverka stadslivet i Umeå. Grundläggande för Umeås planering är våra strategier för hållbar tillväxt som integrerar alla aspekter av hållbarhet; social, kulturell, ekologisk och ekonomiskt med en bas i stadsbyggnads­principer. Det integrerar även klimataspekter och gröna värden och inte minst social och kulturell hållbarhet.

I korta drag handlar de bärande idéerna i Umeås planering till exempel om att utveckla en stad för korta reseavstånd, vilket gynnar hållbara flöden och skapar förutsättningar för ett gott vardagsliv. Inriktningen är att komplettera invid stomstråk för kollektivtrafik, stärka mötesplatser och arbeta för en blandning av bostäder och arbetsplatser liksom att uppnå en bra blandning av upplåtelseformer i våra stadsdelar. I takt med att staden växer blir det viktigt att ta vara på kvaliteter och ur ett socialt hållbarhetsperspektiv att värna betydelsen av lokal platsidentitet och socialt kapital. Rapporten Umeås stadsdelar förädlar beslutad inriktning och tar nästa steg i tankar om utveckling av social hållbarhet inom stadsutvecklingen.

Våra stadsdelar utvecklas för ökad trygghet genom komplettering av ofullständigheter när det gäller de offentliga rummet, genom att sträva efter en blandning för att skapa goda boende­miljöer och möjligheter att anpassa sitt boende utifrån olika behov under olika skeden i livet. Fler människor ges tillgång till hållbart resande när ny bebyggelse adderas invid stomstråk för kollektivtrafik. Detta lägger i sin tur grund för en attraktivare kollektivtrafik med förutsättningar för högre turtäthet. Detta stärker förutsättningar för kvinnor, barn och äldre och bland annat de grupper som kommunen har särskilt ansvar för och som använder kollektivtrafik i högre utsträckning. Med inblick om hur det står till i dag kan förutsättningar skapas för en mer jämlik stad genom att komplettera brister ur till exempel ett jämställdhets-, barn- eller äldreperspektiv.

Begreppet social hållbarhet och åtgärder

När det gäller resonemang om hållbarhet brukar social hållbarhet kopplas till begrepp som socialt kapital, social sammanhållning och social inkludering. Ibland även till social rättvisa. Rent konkret brukar social hållbarhet handla om att motverka segregation och exkludering och skapa förutsättningar för välbefinnande för alla invånare. Segregation definieras ofta som en rumslig uppdelning av befolkningskategorier medan social exkludering brukar användas för att beskriva en process av utestängning. På senare tid har vikten att av att ha ett "hela staden-perspektiv" allt mer betonats så att insatser inte sker punktvis för särskilda platser då sådana inte anses främja möten mellan människor och skapa såväl djupa som svaga band, båda viktiga för den social hållbarheten. Med detta arbete tar Umeå därmed ett tydligt "hela staden-perspektiv". En stads utformning anses som grundläggande förutsättning för medborgares hälsa och att sociala kontakter, social kontroll och tillit kan möjliggöras och förhindras beroende på utformning. Så vilka åtgärder är möjliga att vidta i stadsbyggandet för ökad social hållbarhet? Följande fem centrala åtgärder har lyfts av betydelse i samhällsplaneringen.

1. Underlätta social interaktion.
2. Satsa på attraktiva grön- och rekreationsområden.
3. Tillgodose behov av trygghet.
4. Förbättra rykte om utsatta stadsdelar.
5. Skapa balans mellan sammanbindande och överbryggande socialt kapital.

Exempel på stadsbyggnadsåtgärder med möjligheter att överbrygga fysiska barriärer mellan olika delar i staden och motverka rumslig segregation, är till exempel omvandling av transportleder längs väg 503 (tidigare E4 genom staden). När vägen omvandlas till stadsgata gynnas flöden och interaktion mellan uppdelade områden. Genom att offentliga rum, både i form av parker, torg och exempelvis cykelkopplingar är trygga, tydligt avläsbara och befolkade gynnas social hållbarhet.

Att komplettera stadsdelar med underrepresenterade boende- och upplåtelseformer kan skapa ökade förutsättningar också för socialt sammanhållna stadsdelar. På samma sätt är det viktigt att stadsdelar knyts samman och att flöden skapas. Här är kommande utveckling av Tomtebo strand exempel på hur Tomtebo knyts samman med exempelvis Universitetsområdet. Att vi utvecklar väl fungerande kopplingar mellan framtida stadsbebyggelse på I20-området med det närliggande Haga och Sandbacka blir på samma sätt viktigt. Detta är exempel på konkretisering av en av Umeås viktiga strategier för hållbar tillväxt om att åstadkomma ett sammanhängande stadslandskap.

Andra sådana exempel är exempelvis framtida utveckling av bebyggelse på Backenområdet vid Tvärvägen/Backenvägen, i folkmun kallad “Marklundskurvan” samt Sandåkern där flöden skapats mellan Backen och Väst på stan. Dessa tillskott ger en vitalisering vilket är ytterligare en av Umeås strategier. Kollektivtrafiken stöttas, fler får möjligheter att bo inom korta reseavstånd och ett ökat underlag skapar förutsättningar att bibehålla och utveckla service i stadsdelar.

Det är av vikt att skapa miljöer där trygghet och tillit mellan människor och grupper uppmuntras. Satsar man enbart på åtgärder för att främja sammanbindande socialt kapitel kan det bidra till social exkludering och misstro mellan människor. Stadsutvecklingen har alltså direkt koppling till rumslig segregation, jämlika livsvillkor och hälsa. Möts inte olika grupper i staden ökar risken för intolerans och motsättningar med risk att resurssvaga hushåll koncentreras till mindre attraktiva områden med sämre välfärdsutveckling. I de följande beskrivningarna av stadsdelarna har analyser gjorts av besöksanledningar till varje stadsdel där ett fokus i analyserna ligger på att nyansera och stärka sambanden mellan stadens delar och skillnader.

Stärkning av stråk och platser

Ett exempel på åtgärd som gynnar social hållbarhet är att stärka tyngdpunkter för att det underlättar möten mellan människor. Det handlar också om att vi ser varandra till exempel att vi möts på gång-och cykelvägar eller offentliga platser och skapar på så vis band mellan varandra, vilket kan skapa bättre förutsättningar för integration. I Umeås strategier för hållbar tillväxt uttalas tydligt en målsättning att stärka exempelvis stråk såsom kollektivtrafikens stom­linjenät med ny bostadsbebyggelse, arbetsplatser och service för att skapa goda förutsättningar för vardagslivets rörelser.

Förändringar sker i hela Umeå men särskilt påtagligt inom de två stadskärnorna centrala Umeå och kring sjukhus- och universitetsområdet. Synsättet med stärkning av tyngdpunkter går igen också när det gäller stärkning av våra tätorter utanför staden liksom för byarna och för våra stadsdelscentrum liksom för våra mötesplatser i staden.

I äldre planering under modernismen lokaliserades ofta platser för service som handel till stadsdelars inre centrala delar medan vi i dag ser mönster att tyngdpunkter lokaliseras till platser med starka flöden. Detta kan märkas för våra äldre stadsdelscentra där förändringar skett kopplat till förändringar i arbetslivet. Jämfört med förr arbetar ofta båda i ett förhållande vilket förändrat våra rörelsemönster och exempelvis inköpsvanor. Som till exempel att handla i samband med resor från arbetet. I de rumsliga analyserna identifieras tyngdpunkter och mötesplatser med resonemang om behov av stärkning eller om exempelvis om tillgängligheten bör öka.

Prioritering av gatan som mötesplats

I rapportens analyser behandlas frågor om flöden och hur potentialen ser ut för att gatan ger utrymme för ett utökat stadsliv. Det är viktigt med flöden och hur potentialer för vilken vistelse förväntas uppstå. Det är också viktigt hur gatan/platsen relaterar till andra platser, gator och mötesplatser. Framför allt var olika platser finns men i vissa fall handlar det om byggnaders relation till gatan, placering av entréer och så vidare. Att samla flöden för att möten på bästa sätt kan uppstå, är komplext och svårt att analysera men vidare arbete kan göras kring vad som formar arenor för samspel och utbyte mellan individer och grupper. I analyserna pekas till exempel potentialer ut.

Prioritering av att se varandra i vardagen

Att se och bli sedd av varandra är ett allra första steg mot ett erkännande av andra individer eller grupper. Detta kan ske på många platser i staden. Viktiga arenor för samspel mellan individer och grupper är vårt offentliga rum; gator, parker, lokala centrum till exempel. Samhälleliga normer och attityder skapas och förändras i möten mellan människor i det offentliga rummet. Det sker kontinuerligt en förhandling av den offentliga kulturen. Resultatet beror helt på vem som får vara med och inte. Det formar livet i Umeå på gator, torg, arbets­platser, skolor, på bussen, i skolorna och i våra grön­områden. Processerna i det offentliga rummet är potentiellt öppna för mångfald och diversitet och kan understödjas av stadsbyggnad.

Att Umeåbor kan röra sig mellan stadens olika delar och har anledning att ta sig till platser innebär att man får erfarenheter av olika miljöer. Det är viktigt för att motverka stigmatisering och mytbildning av olika stadsdelar och dess invånare och kan minska fördomar och ryktes­spridning. Stadsrummet behöver således utformas för att främja utveckling av det sociala kapitalet vilket sker när utbyte mellan individer och grupper sker mellan boende i olika stadsdelar.

Främja genomströmning och blandning

Andra aspekter på förutsättningarna för ökad social hållbarhet handlar om hur utbytet mellan olika stadsdelar möjlig­görs och varierar. Den genomströmning som sker och blandningen av människor ger olika förutsättningar för olika aktörer att agera lokalt. Behöver blandningen förändras, exempelvis genom tillskott av arbetsplatser, kan det främjas genom markanvändnings­åtgärder eller tillskapande av lämpliga lokaler.

Ett annat sätt är förändringar av rumsliga strukturer och samband vilket i sin tur kan påverka platsers “läge”. Det kan handla om åtgärder som till exempel ökar in- eller genomflödet från andra stadsdelar eller stärkning av olika målpunkter eller hög tillgång till gatunät eller stråk eller om tillgängligheten på annat sätt behöver prioriteras.

Umeås uttalade strategi för tillkommande bebyggelse i staden, och att detta ska utgöras av blandstad, bottnar precis i att undvika att bygga på en ensidig uppdelning i bostadsområden kontra arbetsplatsområden och från början tillskapa en bra blandning och mix i nya områden och projekt. I centrala delar av staden är det särskilt viktigt att sträva efter att skapa förutsättningar för verksamheter exempelvis i bottenvåningar. I de följande analyserna förs resonemang om olika platsers tillgänglighet med hållbara färdsätt och hur inflöden och genomströmning ser ut för olika platser.

Identifiera stadsdelar som är rumsligt segregerade

Ytterligare handlar det om att identifiera stadsdelar som är rumsligt segregerade och där det finns sämre livsvillkor än staden i övrigt. Sammanfaller det samtidigt med att befolkningen på platsen är socioekonomiskt svagare anses det särskilt negativt utifrån förutsättningar för social hållbarhet. Sådana situationer kan dock förändras genom bland annat stadsbyggnadsåtgärder. Både inom ett område men också särskilt i gränssnitten till andra stadsdelar.

För Umeå uppmärksammas de områden som uppvisar olikheter socioekonomiskt och resonemang om gränssnitten förs. Ett tydligt exempel i Umeå rör exempelvis Studentvägen som utgör en gräns mellan Sofiehem och Ålidhem, två delar som har stora skillnader när det gäller bostadstyper, upplåtelseformer men även gällande befolkningens inkomst och så vidare. På Ålidhem finns dock starka målpunkter som lockar Sofiehemsbor att besöka Ålidhem. Däremot är exempelvis de omvända flödena svaga.

Kommunens verktyg för en socialt hållbar stad

Det kommunala planmonopolet ligger i botten för de verktyg en kommun har för att bygga stad. Därutöver ligger bland annat de kommunala bolagen, markinnehavet och samt en aktiv markpolitik som stärkande verktyg.

Det kommunala planmonopolet och bostadsförsörjningsansvar

Med översikts- och detaljplanering kan samhällsutvecklingen styras då de sätter ramar för vad som bör utvecklas samt vilka bestämmelser ska gälla i olika geografiska områden. Översikts­planen anger hur man genom den fysiska planeringen ska uppnå en god stadsmiljö med bebyggelseutveckling vilket därefter konkretiseras i exempelvis detalj­planeringen. I föregående avsnitt har åtgärder och stadsplaneringens möjligheter att uppnå en sammanhållen stad beskrivits.

Umeå kommuns roll vad gäller bostadsbyggande är att skapa goda förutsättningar för tillkomsten av bostäder. Kommunen förfogar över vissa verktyg som kan påverka och styra denna bostadsutveckling men kommunen är beroende av privata och offentliga aktörer för genomförandet. En nära dialog med byggaktörerna med en gemensamt spelplan som grund är därför avgörande. Översiktsplanen med sina strategier för hållbar tillväxt utgör en sådan spel­plan. Där uttalar kommunen sin ambition för den långsiktiga mark- och vatten­användningen. För att skapa trygghet till marknadens aktörer är det av vikt att den är beständig och transparent. Att det finns en bred politisk samsyn om utvecklingsinriktningen bidrar därtill till nödvändig stabilitet och trygghet för marknadens aktörer. Därtill följer den kontinuerliga dialogen kring ett gott genomförande parterna emellan som blivit något av Umeås signum.

Även om det finns många frågor kopplat till bostadsförsörjning som kommuner inte har rådighet över, som exempelvis bostadsbidrag, kan den befintliga bostadsmarknaden utvecklas genom åtgärder för socialt hållbar bostadsförsörjning utifrån behov av bostäder med rimliga boendekostnader för grupper med svag ställning på bostadsmarknaden. Kommuner kan främja innovativa projekt som ger rimliga boendekostnader och god kvalitet vilket kräver god samverkan mellan privata och offentliga aktörer. Det är också viktigt att byggtakten för hyresbostäder upprätthålls.

Utvecklingsmöjligheter kan också finnas när det gäller förmedling av hyresbostäder liksom att nyproduktion sker som stimulerar till rörlighet i det befintliga beståndet.

Kommunen kan också ange ramar för det allmännyttiga beståndet via ägardirektiv.

Framför allt spelar styrning mot blandning roll

När det gäller social hållbarhet spelar framför allt styrning mot blandning roll. Denna inriktning har Umeå arbetat målmedvetet med under decennier. Kompletterande byggande i befintliga områden ger möjligheter att åtgärda existerande problem som ensidighet och barriärer. För nya områden ges möjligheter att utforma för blandning och allsidigt sammansatta bostadsmiljöer och i detta blir de lokala markfrågorna viktiga.

Det kommunala markägandet – ett kraftfullt verktyg

Genom eget markinnehav har en kommun möjlighet att välja vilken aktör som får utveckla marken och på så sätt främja goda idéer och socialt hållbara projekt. När kommuner aktivt väljer aktörer som agerar långsiktigt kan spekulation begränsas och ge bättre kvalitet, särskilt om aktören har för avsikt att också förvalta i det fall det rör hyresrätter. Stockholms stad ger i en forskningsrapport ett antal medskick till kommuner kring social hållbarhet och mark­användning; prioritera helhetsperspektiv, analysera och ta ställning till val av bostads- och upplåtelseformer, styr kommunala investeringar gällande stadskvaliteter till socioekonomiskt svaga områden, välj byggaktörer som vill bidra till social hållbarhet, ställ krav och minska risker för byggaktörer, markanvisa i senare skede och på olika platser parallellt samt bedriva samverkan mellan stat och kommun om bostäder till hushåll med låga inkomster. En möjlighet som nämns är att kommuner kan hålla markanvisningstävlingar eller liknande definerierade utifrån social hållbarhet.

Med Umeå kommuns stora markägande har kommunen en aktiv roll genom ständiga initiativ till olika bebyggelse­projekt. I många fall driver kommunen projekten och markanvisar först vid färdig detaljplan. På så sätt tar kommunen ekonomiska och tidsmässiga riskerna som finns i tidigt skede vilket särskilt underlättar för små och nya aktörer. Arbets­sättet har gett variation och fler aktörer på Umeås bygg- och fastighetsmarknad vilket positivt bidrar till social hållbarhet. Vid markanvisningar använder sig Umeå kommun framför allt med jämförelse­förfarande, det vill säga en bred förfrågan till aktörer att inkomma med sina förslag. Även inlämningskraven vid markanvisningarna formuleras för att ge fler aktörer möjlighet att delta. På så sätt kan initiativ och idéer tillvaratas i samband med markanvisningar, och det ger också kommunen goda möjligheter att välja projekt som kompletterar olika platser väl.

Det offentliga rummet

Ett annat område, där kommuner har möjligheter att genomföra åtgärder för ökad social hållbarhet rör det offentliga rummet. Det offentliga rummet binder samman städers olika delar, utgör en arena för vardagslivet och därmed centralt för att uppnå ett socialt sammanhållet Umeå.

En vision om en socialt sammanhållen stad bygger på att de offentliga stadsrummen är jämlika, trygga och väl utformade. Stadslivet pågår och möten i vardagens sker på våra gator, torg, kommunikationsstråk, lek- och idrotts­platser och så vidare. Utveckling av det offentliga rummet behöver göras kontinuerligt och medvetet och en kvalitativ utveckling bedöms vara lönsam på sikt. Det förbättrar livskvalitet, har betydelse för människors välbefinnande och väl fungerande bidrar det känsla av gemenskap och att det sociala livet växer.

Stadsförnyelse kan också bidra till oönskad så kallad gentrifiering som ger ökad segregation där människor med hög ekonomisk status flyttar till platser som tidigare dominerats av socio­ekonomiskt svagare grupper. Städer behöver alltså ha en medvetens strategi för att hantera gentrifieringsprocesser där inriktningen är att finns balans i stadsutvecklingen där negativa effekter motverkas.

Trygghet och otrygghet

Förnyelse inrymmer potential för ökad socioekonomisk blandning och möjliggör att människor med olika bakgrund möts. Att arbeta mot otrygghet är centralt för arbetet med social hållbarhet då otrygghet inverkar på människors rörelsemönster och vilja att ta del av aktiviteter i stadsmiljön. Känslor kan byggas upp av egna eller andras upplevelser liksom rykten och föreställningar kring att vissa platser är farliga att vistas på.

Utformning, underhåll, belysning spelar roll samt hur befolkad en plats är. Gemensamt för platser som upplevs trygga är att de är lätta att överblicka, skapar kontakt med omgivningen, har en mix av gator, funktioner och bebyggelse som är väl skötta. Trygghet i det offentliga rummet kopplar även till jämlikhet i livsvillkor och som del i att motverka segregation är att identifiera platser där människor möts, oavsett var de bor, och stärka dessa platser.

Människan i centrum är en av kommunens strategiska avvägningar som tillsammans med Umeås strategier för hållbar tillväxt som bildar bas för Umeås framtida tillväxt. Det handlar om att utgå från vardagslivet villkor för människor i olika livssituationer och exempelvis att bygga staden tillsammans med de som ska leva i den samt utveckla en stad för alla.

Kulturell hållbarhet

Kulturen och föreningslivet som sätt att stärka och utveckla platser

Kultur och dess olika uttryck spelar en central roll för människans, demokratins och hela samhällets utveckling. Genom detta värnas yttrandefriheten och alla människors rätt och möjligheter att uttrycka sig. Därför ska kulturlivet vara tillgängligt och inbjudande för alla. Det ställer krav på arrangörer och aktörer att medvetet arbeta för att skapa del­aktighet, tillgängliga mötesplatser och aktivt försöka nå ut till olika målgrupper.

Ett omfattande, fritt och aktivt konst- och kulturliv, en bred folkbildning och en rik amatörkultur ökar människors engagemang, kunskap, möjligheter att komma till tals. Kulturens djupa förankring och breda representation i lokal­samhället utgör en stark förnyelsekraft och bidrar till att etablera nya demokratiska arenor och kulturella mötesplatser.

Umeå som kulturkommun strävar efter en gränsöverskridande samverkan, både konstnärligt och organisatoriskt mellan de ideella och institutionella kulturarrangörerna och de professionella kulturutövarna. Umeå är en av landets förenings­tätaste städer. I kommunens föreningsregister finns år 2020 738 föreningar av vilka 146 har kultur som sin förenings­idé.

Genom att främja samverkan och uppträda förebildligt skapas goda förutsättningar för utveckling av kulturlivet på så väl amatör- som professionell nivå. Umeå är sedan länge den kommun i landet som satsar mest ekonomiska resurser på kultur sett till antal invånare och år. Det har bland annat resulterat i ett väl genomfört europeiskt kulturhuvudstadsår, ett nytt kulturhus med stadsbibliotek, kommunal konsthall, kvinnohistoriskt museum och biografsalonger samt ett utökat ekonomiskt stöd som civilsamhället efterfrågar för att nå sina högt ställda ambitioner. Detta har, tillsammans med det fria kulturlivets initiativ, bidragit till att ge Umeå en nationellt uppmärksammad position.

En stark kulturpolitik och ett levande och mångfacetterat föreningsliv har bidragit till ett livskraftigt och demokratiskt samhälle. Det har gett ett samhälle med större trygghet och tillit mellan människor, med mötesplatser där människor träffas över generationsgränser, en offentlig närvaro i hela kommunen och en meningsfull fritid. Detta kan sägas vara frukten av en långsiktig politisk ambition inom kulturområdet förmedlad genom en rad framåtsyftande kulturpolitiska beslut.

Inför den kommande tioårsperioden är det värt att notera att kommunfullmäktige ytterligare valt att betona kulturens betydelse genom att inkludera även kulturell hållbarhet som ett av de profilerade hållbarhetsmålen, vilka alla är beroende av varandra. När kommunen växer och förändras är ett öppet och fritt kulturliv en förutsättning för en väl fungerande demokrati och ett rikare liv.

Kulturlivet är ett resultat av en rad aktörers kompetens och engagemang. Möten mellan människor, samlingslokaler och träffpunkter bidrar till att föreningslivet stärks. Om det finns platser med låg kulturnärvaro och det dessutom samman­faller med en befolkning med begränsade ekonomiska resurser kan detta prioriteras i stadsutvecklingen och i fördelningen av kulturella resurser i syfte att bidra till mer jämlika livsvillkor. Exempel kan vara att etablera ateljéer och produktionsplatser för kultur. Även tillfällig arkitektur och kulturhändelser utvecklar platser. I takt med utvecklingen finns potential att stärka och utveckla kulturella resurser vilket blir ett sätt att nyttja kulturnärvaro för drivkraft.

Umeå kommun har under lång tid aktivt valt att stötta föreningslivet trots att detta inte är lagstadgat. Förutom egen­värdet av ett brett utbud av aktiviteter till glädje för medborgarna bidrar föreningslivet till gemenskap och integration. Det finns också möjligheter till socialt förebyggande arbete som att exempelvis upptäcka problem. Föreningslivet bidrar också i arbetet för ungas trygga uppväxtvillkor men också ökad social tillit. Detta både mellan människor men även i relationer mellan människor och myndigheter.

Med föreningslivet följer idéer och innovationer som bidrar till samhällsutveckling och det kan också agera som bevakare av rättigheter för olika grupper och göra att röster blir hörda i olika frågor. Föreningslivet fungerar därtill som skola för demokrati och skapar till delaktighet och inflytande. Exempelvis ges unga möjligheter att påverka sin framtid och samhället. Dessutom bidrar föreningslivet med kunskap inom föreningens specialområde.

År 2020 utsågs Umeå kommun, för andra gången till Sveriges bästa idrottsstad med motivering att här finns bredden, sätten och resultaten från stadens idrottare. Umeås ses, utifrån aktivitet, som landets starkaste kommuner. Förutom de många individuella idrottarna lyfts Umeås imponerande bredd och föreningarnas viktiga arbete med många goda krafter. Dessa många föreningar finns tydligt representerade med sin närvaro i Umeås stadsdelar och hela Umeå kommun.

Arkitektur och landskapsvärden

Umeå har en god grund för utvecklingen av arkitektur- och kulturmiljövärdena i staden inte minst utifrån sin översikts­plan. Därtill tas löpande kulturmiljöutredningar tas fram vid exempelvis större stadsutvecklingsprojekt. Som underlag för planering finns även ett stort antal stadsdelar behandlade i Byggnadsordningar som tagits fram under en serie av år. I dessa beskrivs värden, olika stadsbyggnadskaraktärer som underlag för Byggnadsnämndens bedömningar av olika projekt. De kommer löpande revideras och kompletteras. Därtill pågår arbete med framtagande av en arktekturpolicy.

Med detta dokument, som består av stadsdelsbeskrivningar, ett gediget underlag av socio­ekonomiska analyser, sociala stadsrumsanalyser, resultat från medborgardialoger tillsammans med en stor forskningsenkät kring socialt kapital i Umeå kommun, är ambitionen att ytterligare sociokulturella värdena ska kunna utvecklas i våra stadsdelar och stad som helhet. Att tillvara ta Umeåbornas upplevelser av kvaliteter och brister kopplar också till frågor om demokrati och social hållbarhet.

Sammanfattningsvis

Genom att ta ett helhetsgrepp och utgångspunkt i hur det står till i våra stadsdelar är syftet att kunna föreslå goda tillägg i en stad i kontinuerlig förändring. Tanken är att underlagsmaterialet ska kunna visa idéer på vad som skulle vara de goda tilläggen på olika platser. Genom att komplettera stadens ofullständigheter med ett tydligt fokus på socialt värde­skapande blir det lättare att nå mål om en sammanhängande stad. Aktörerna som bygger staden är många och med förtätningen som kraft och materialet som grund är förhoppningen är att materialet bildar en bra plattform för de fortsatta samtalen om byggandet av den goda staden.

Översikter – stadsdelar i jämförelse

Totalt deltog 677 personer vid de fysiska dialogerna och 1 562 via den digitala. 87 procent av deltagarna var boende inom Umeå tätort och 13 procent utanför. Som jämförelse är fördelningen bland Umeå kommuns befolkning 74 procent boende i Umeå tätort och 26 procent utanför. Dialogen fångar inte upp de yngsta och de äldsta ålders­grupperna men många i mittengrupperna. En stor andel som deltog i den digitala dialogen var mellan 25–54 år. Dialogen fångar deltagare från alla postnummerområden i tätorten där det finns boende men sett till befolknings­storlek är det få från delar av Ålidhem och universitetsområdet och jämförelsevis många boende på Tomtebo, Ersboda och Ersmark samt delar av Teg. I det följande presenteras resultat från tätorten som helhet eller uppdelat på stadsdelar som möjliggör jämförelser.

Samtliga inkomna synpunkter, både i och utanför Umeå tätort

För Umeå tätort sammantaget sorterar de flesta av de inkomna kommentarerna under kategorierna Övrigt, Tillgång till natur samt Lugnt och tryggt. Dessa tre har fått ungefär lika många synpunkter vardera. Ungefär hälften så många kommentarer får kategorierna Gestaltning och utemiljö, Tillgång till Service och Egna hemmet. Generellt kan sägas att våra tätortsnära rekreationsområden uppskattas av många. Exempelvis på detta är älvsstråket, Gammliaskogen och Nydalasjön som alla sticker ut som områden med många ”gröna pluppar”. De som inte är boende inom respektive område lyfter i högre utsträckning god tillgång på natur och grönområden som något positivt än de som faktiskt bor inom området.

Även när det gäller mindre trivsamma platser finns flest synpunkter inom Övrigt. Här återfinns de kommentarer som inte går att härleda till någon av de andra kategorierna men också sådana som berör flera kategorier på samma gång. Nästan 300 av de kommentarer som kommit in handlar om mörker och en upplevd otrygghet. Platser som är vanligt förekommande bland dessa kommentarer är sådana som upplevs som öde under kvällstid som exempelvis arbetsplatsområden eller universitet/skolor. Boende inom respektive områden tenderar i högre grad än utomstående att uppmärksamma trafikfrågor medan utomstående oftare har synpunkter som rör ordningsfrågor.

Trivsamma och trivsamma platser per stadsdel

Diagrammet visar hur kommentarer kring otrivsamma platser och motivet till upplevelsen fördelar sig mellan stads­delarna. Det är alltså synpunkter som har lagts i respektive område, av både boende och de som inte bor där. Däremot räknas upprepade kommentarer inte (såsom 20 identiska punkter med samma kategori i samma stadsdel).

Vad man skulle sakna vid en flytt per stadsdel

Naturen, det egna hemmet och lugnet hamnar i topp när det gäller värden man säger sig sakna mest med sin stadsdel. Några stadsdelar sticker ut. Andelen som uppger att de skulle sakna det egna hemmet är större på Västerslätt–Rödäng jämfört med andra stadsdelar. Boende inom Universitetsområdet anger att de skulle sakna den speciella stämningen i högre sträckning än andra. Boende på Tomtebo uppger i högre utsträckning att de skulle sakna tryggheten om de skulle flytta från sin stadsdel.

Index socialt kapital i Umeås stadsdelar

Översikt socialt kapital i olika områden. Västerslätt/Rödäng, Sandbacka, Mariedal, Gimonäs, Teg/Ön/Alvik samt Västteg och Böleäng ligger stabilt på höga nivåer medan Centrala stan, Haga, Ålidhöjd, Carlshem, Ålidbacken och Ålidhem ligger kvar på oförändrat låga nivåer sedan mätningen år 2006. Områden som uppvisar ett ökat socialt kapital över tid är Väst på stan, Umedalen, Berghem/Fridhem samt Röbäck. Områden där det sociala kapitalet minskat är Öst på stan, Carlslid, Västra Ersboda och Sofiehem. De två sistnämnda ligger dock fortsatt på ett högt socialt kapital.

Avslutande reflektioner

Med underlaget Umeås stadsdelar ska det förhoppningsvis bli lättare att få en uppfattning om sammanhanget för ett visst projekt både för kommunen och andra aktörer. Tanken är att det ska kunna ge en bild av hur ett tillägg bidrar till mixen och förhoppningsvis kan materialet också inspirera till skapande av mervärden.

Inspiration till andra

Till den kommun som inspireras av upplägget är ett råd – börja i någon ände. Att samla befintliga kompetenser är en god start. De många samtidiga perspektiven, med social hållbarhet som paraply, öppnade för ett kreativt arbetssätt där alla kan bidra med viktiga bitar samtidigt som frågeställningarna bidrog till att hålla fokus och öppnade för mång­funktionella lösningar. Intressekonflikter kunde tidigt identifieras och vägen mot lösningar underlättades när fokus är på människors livsmiljöer. Ett sammanfattande intryck är att gemensamma analyser varit en resurseffektiv metod med vinster som ett stort ömsesidigt lärande och bidrar tydligt till höjd på en analys.

En annan variant är att starta diskussioner utifrån en socioekonomisk analys och bild av hur det står till på olika platser. En tredje möjlighet är att starta i det lokala samtalet med de boende. Ett tydligt intryck är att de fyra frågeställningarna som användes i medborgardialogerna upplevts relevanta för Umeåbor och även öppnat upp för att diskutera utvecklingen i ett större sammanhang vilket varit tydligt uppskattat av Umeåborna. Just det förutsättnings­lösa samtalet med Umeåborna måste sägas vara ett av de allra största värdena i denna process. Här gavs möjlighet att tala om olika projekt i ett större sammanhang samtidigt som man får tidiga och andra resultat än via dialoger i en traditionell samverkansmodell exempelvis i samband med en detaljplan.

Samtalen gav möjligheter att lyfta helheter

Vid sidan av att uppmuntra medborgarna att delge vad som är bra och kan bli bättre i stadsdelarna har dialogerna fungerat som tillfällen att tala kring den långsiktiga planeringen i ett större perspektiv och vad det innebär att Umeå växer. Att genomföra dialoger med social hållbarhet i fokus är en del av de möjligheter planerare har att bidra till en socialt hållbar utveckling där samtalet är meningsskapande. Med ambitionen att skapa förståelse för varför förändringar sker kan medborgare förhoppningsvis se det meningsfulla i dessa över tid, även om inte alla gillar dem. Att röra sig ute i stadsdelar samt få tillfällen för förutsättningslösa samtal bidrar till att skapa förtroende bland medborgarna och möjligen skapas en mer välkomnande inställning till förändringar. Detta exempelvis i motsats till en aula-situation - med reaktioner på ett aktuellt definierat projekt. Möjlighet skapas att på ett mer lättsamt sätt förmedla och resonera kring kvaliteter i den långsiktiga helhetstanken som finns inom kommunens planerings­inriktning. Med avsikten att inom planeringen arbeta för en fortsatt social hållbar utveckling, är en slutsats att dessa förutsättningslösa samtal bör vara återkommande företeelser fortsättningsvis efter vad som genomförts via denna dialogserie.

Att följa upp och komplettera En ofta ställd fråga har varit hur ofta materialet kommer att göras om och hur materialet och resultat ska följas upp. En bedömning är att de rumsliga analyserna och materialet från den stora stadsdialogen kommer kunna stå sig under rätt lång tid medan det blir angeläget att hitta sätt att med regelbundenhet eller vid behov kunna göra särskilda uttag ur statistiken eller uppdatera de socioekonomiska variablerna.

När det gäller fortsatta dialoger finns goda möjligheter att göra kompletteringar, exempelvis att öppna upp den digitala kartan när vissa geografiska områden är i fokus. Den kanske största nyttan bedöms dock vara att komplettera med fysiska dialoger för olika platser. Befintligt material utgör en grund. Synpunkter har fångats från boende i alla stadsdelar där det bor invånare men materialet kan med fördel fortsätta kompletteras i takt med att fler fysiska dialoger genomförs.

Redan när dialogerna genomfördes väcktes intresset att genomföra kompletterande dialoger. Exempelvis med boende på västra Ersboda då dialogen i huvudsak fångade boende på östra Ersboda. På samma sätt vore det intressant med kompletterande synpunkter från boende på Mariedal och Marieberg. Eftersom den fysiska dialogen skedde vid Mariehems centrum var merparten deltagare boende i närheten. Intressant vore även att komplettera med samtal vid stora arbetsplatsområdena som universitetssjukhuset eller kanske Avion. På samma sätt finns goda potentialer att göra fördjupningar i samband med aktuell planering där behov av fördjupad kunskap finns.

Dessa typer av dialoger är givetvis lika passande att genomföra för exempelvis byar och andra tätorter i kommunen. En sådan fysisk dialog genomfördes för byn Täfteå hösten 2020 i samband med uppstart av översiktsplanerarbete.

Erfarenheter

Beskrivningarna, analyserna och inte minst berättelserna från de som bor på en viss plats har gjort att vi lärt oss se helheter och lärt känna stadsdelarna på ett djupare sätt. För en stadsdel är så mycket mer än dess byggnader, gator och parker, det vill säga det man ser. Det handlar om livet mellan husen – hur platser används och de man inte använder, om bra platser och om dåliga platser. Ett intryck av att arbeta förvaltningsövergripande, med social hållbarhet i första rummet är att det bidragit till att olika verksamheter med olika hjärtefrågor lättare kunnat dra åt samman håll då byggandet av den goda staden är något alla kan samlas kring. Perspektivet bidrar också till att planeringen och avvägningar blir relevant och förståelig för många. Det har också tydliggjort vilken bredd av kompetenser som finns inom organisationen och hur bra vi är när vi lägger detta samman men också kopplar det till de med verklig lokal­kunskap – det vill säga de boende.

Vi inspireras!

Andra städers kommissioner

Tack till Stockholm stad, Göteborg stad och Malmö stad vars arbeten med social hållbarhet inspirerat Umeå kommun i arbetet med Umeås stadsdelar.

Kajer mot det gröna

En handbok i stadsplanering som Umeå kommun nästintill redan gjort till sin egen. Vi står redan stark i mycket av materialets grunder men inspireras av fler verktyg och grepp som vi tar med oss för den fortsatta utvecklingen.

Arkitektur och gestaltad livsmiljö

Vi inspireras av politik! Sedan 2018 har Sverige nya mål för arkitektur, form- och designpolitiken. De handlar om att använda arkitektur och gestaltad livsmiljö som verktyg i det hållbara samhällsbygget för att det ska kunna bidra till ett hållbart, jämlikt och mindre segregerat samhälle. Utgångspunkter är att arbetet behöver ske långsiktigt, med helhetssyn samt att det förutsätter ett tillsammansarbete för att skapa, utveckla och ta hand om våra livsmiljöer för att vi ska kunna skapa städer och samhällen vi alla kan vara stolta över.

Vi delar med oss!

Umeås digitala dialogkarta

Umeå tagit beslut om att fritt dela med sig av koden till den digitala dialogkartan. Kartan är utvecklat av Lantmäteri vid Umeå kommun och kan användas av andra kommuner som inspireras att föra dialog med sina medborgare. Webbsidan är programmerad i kodspråken C#, HTML, Javascript och CSS med databas MSSQL. Koden kan laddas ner via github.com/umea-kommun Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster..

Kontakt: Annika Deschamps, Lantmäteri.

Våra dialogmetoder

Vi älskar dialog! Stadsplanering är inget som kan göras “på kammaren” – vi behöver samtalet med Umeåborna. Förutom alla löpande arenor för dialog med olika aktörer strävar vi alltid mot att vässa och fylla på vår verktygslåda med dialog­metoder så det ska passa varje tillfälle och planeringsfråga så bra som möjligt. För den kommun eller annan som vill inspireras har Umeå kommun samlat ett axplock av våra erfarenheter. Vår sammanställning Aktiva dialogmetoder är framför allt tänkt att underlätta internt men såklart delar vi med oss till den intresserade.

Dialogresultatet 2019

Resultaten från stadsdialogen finns tillgängliga på kommunens sida för öppna data för fortsatta analyser och kan laddas ner via opendata.umea.se Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster..